Jag måste erkänna en sak. Jag hatar alla som är ute och reser för tillfället. Men bara lite för jag är ingen som hatar egentligen. Men ibland kan jag inte riktigt hjälpa det. Jag är inte direkt överlycklig över att sitta där jag sitter för tillfället (suprise!) och överallt jag tittar är folk som är ute och reser världen över. Okej, fine, jag är avensjuk. Big time! Jag vill också. Jajaja jag vet vad folk säger: ”Men ida, du har ju precis vart ute och sett hela Europa. Det är inte alla som har gjort det.” Visst det är sant. Men jag bryr mig fan inte om alla andra. Jag bryr mig om mig och jag vill ut och resa! Nu! Ni anar inte hur många platser jag har sett i mina drömmar.

Fan. Jag känner mig så satans pessimistisk för tillfället. Men jag tror ändå det är positivt att jag vet om att jag är det. Sen så måste man nästa ha det tråkigt och shit för att man sen ska uppskatta när det blir bra igen. Och fatta hur mycket jag kommer uppskatta min nästa resa. Nu vet jag ju hur det är att sakna. Så då kommer jag ta vara på varje endaste sekund ute på resande fot. Tycker bara lite synd om mina vänner som får höra om skiten i ett just nu. Men det kommer vända. Jag kommer bli optimistisk igen. Jag kommer resa igen. Thats for sure!